HUMANISTISK EKONOMI

Bengt Ohlsson, en journalist/författare skriver en lång artikel i DN 4/1-12 om att han prövar att vara ”radikal” genom att hylla makten…eftersom (som han skriver) hela kulturSverige är vänster…är man inte det är man utanför …tydligen. ”När ska det röda rinna av kulturens fana?”

Det känns märkligt att läsa om hur olika grupper inom de priviligerade i samhället (journalistkåren) orerar om hit eller dit och vilket värde det har på en skala och bedömande av varandra. För alla andra (som jag själv), som aldrig har haft något tolkningsföreträde i pressen…är det som ett skådespel som han berättar om, som inte utförs på någon teaterscen… men som dessa journalister gör till något som vi andra ska ta del av.

Jag vet inte varför jag läser…hela mediavärden är full av människor som inte har tänkt färdigt. Denne, som man kan tro, kunnige, påläste journalist tycker att man ska gilla läget, när det handlar om ex Slussen som han tar upp i artikeln..för varför skulle inte makten vilja folks bästa undrar han.

Ja…det är ju förstås därför makten nu bygger mängder av nya gallerior överallt. Det är förstås för att de vill vårt bästa som de använder våra skattepengar till att sitta och klura ut nya saker att använda dem på…som att exploatera varenda liten plätt som går (ex Årstafältet och Årsta holmar tex där centern nu vill anlägga playa och nattklubb.

MEN…tycker Bengt Ohlsson att det är det uppdraget som han som skattebetalande medborgare ger åt dem som kallar sig för våra företrädare? Gör Bengt Ohlsson inte vägande funderingar kring varför man inte längre kan gå ut i Stockholm utan att möta horder av tiggare, A-lagare som inte längre har nån stans att ta vägen, samtidigt med tjusiga reklambanderoller från Stadshuset om Capital of Scandinavia osv. Frågar sig inte Bengt Ohlsson varför dessa politiker kan trolla fram miljarder till satsning på vägbyggen (oljeindustrin) som hör till en förgången tid…som väl alla måste ha börjat inse är över inom vår livstid?

På en skala…hur radikal tycker Du att Du är Bengt Ohlsson?

Tycker Bengt Ohlsson att ingenting ska underhållas, renoveras, repareras utan tycker Bengt Ohlsson att hans företrädare i Stadshuset ska låta så mycket som möjligt förfalla så att de i samarbete med banker och byggbolag kan säga till oss dumma får att TYVÄRR…det har nu gått så långt att det inte går att renovera – endast rivning återstår. Till stor glädje för alla aktieägare i byggbolagen…m fl. Är det så att det är det Du försöker säga Bengt Ohlsson…nu när Du raljerar över Dina kollegor och halvbekanta i olika kändisroller?

Har Du varit i Asien…? Eller för den delen i många andra länder där likritningen breder ut sig med hjälp av politiker, banker och byggbolag? Vi har ju också fått sådana områden redan (typ Nya Sjöstaden). Tja…man kanske ska vara lite radikal och säga att va´ fan…varför skulle politiker, banker och byggbolag INTE vilja vårt bästa? Ja…det kan ju till och med vara deras högsta mål.

Han heter Bengt Hubendick…född 1916 och enligt Wikipedia fortfarande ibland oss. Jag pratade med honom för 15 år sedan och han sa att tidfaktorekonomin var bland det intressantaste han hade läst…men att han själv var så gammal att han inte ens orkade åka in till stan för att lyssna på Kalle Gustafson. Däremot rekommenderade han mig några personer att ta kontakt med. Vilket tyvärr inte ledde till något.

Bengt Hubendicks artikel från tidningen Hälsa nr 1/ 1994, rubrik: GASEN I BOTTEN…?
”En gång i tiden, innan europeerna seglade ut över världen, upptäckte all världens länder, tog deras produkter och förslavade deras människor – innan dess var alla länder självförsörjande med allt som gällde livets nödtorft. Sedan dess har det mesta förändrats.

Ju längre perspektiv framåt man tillämpar desto galnare framstår dennispaktetet och Öresundsbron. Vad transporter beträffar är det spår- och vattenburen transport man ska satsa på. För att inte tala om lokal persontransport på den fantastiska apparat som kallas cykel.”

Detta skrivet av professor Bengt Hubendick 1994/
Miljödebattör och humanekolog, tidigare chef för Naturhistoriska museet i Gbg.

Tja…de där ”man” och ”galna” som han skriver om är ju förstås politikerna. Dessa dårar har inte givit upp ännu…som galenpannor rusar de fortfarande på i sin tillväxtgalenskap.

Hur ska det gå för oss människor och vår jord med idioter till företrädare i alla läger?
Detta är en stor anledning till att ta tillbaka våra röster från alla dessa partipolitiker och gå med i AKTIV DEMOKRATI för att förhoppningsvis börja ändra på dårskapen…innan det är för sent.

Igår kom min man hem och ville visa mig ett kort föredrag på datorn som han fått av Jörgen Andersson på Fjällbete i Åre. (Ett fantastiskt exempel förresten på vad människor kan göra på hemmaplan).

Det är just det som italienaren Ernesto Sirolli pratar om. Är man god om man vill hjälpa andra?

Är vi som haft turen att födas in i överflöd… moraliskt förpliktigade att resa runt i världen och ”hjälpa” alla som inte har det som vi? HÄR ÄR ETT BISTÅND TILL AFRIKA LYSSNA på honom (30 min).
Jag säger inget mer.

Skicka sen länken till alla hjälporganisationer som Du kan komma på!

…och till mig själv säger jag också: vad kan jag göra åt mig själv? Vad kan jag göra på min plats på jorden? Man ska sopa framför egen dörr först …som äldre sa till mig när jag var ung. Allt handlar väl om vår egen ”tillväxt” som människa.

Igår blev jag uppringd av en tv-bil som var ute för att hitta nån som kunde säga något om kungahuset med anledning av deras eget drev. Ja, så sa de förstås inte. De sa att de fått tips om att jag hade starka åsikter och att jag skrivit om det i min blogg. De undrade om jag som hade starka åsikter kunde tänka mig att svara på några frågor…nu direkt. De var ute och åkte på stan för att plocka lite åsikter.

Jag våndades medan jag pratade med personen som ringt mig…jag hade ingen lust…näe, jag vill inte bli indragen i lägre utvecklingsnivåers slisk och slask. Samtidigt tänkte jag på hur fruktansvärt mycket jag hatar mobbning och att jag faktiskt nästan inte står ut med det. Oavsett vem som drabbas. Jag tänkte också på en av Astrid Lindgrens figurer (Jonatan i Bröderna Lejonhjärta) som fritt tolkat säger att om man inte gör någonting när man ser att man måste…så är man inget annat än en liten lort!

Ok, sa jag och vi möttes i en park 15 minuter senare. Journalisten frågade samma sak igen och igen med bara aningen förändrar meningsföljd och jag försökte svara samma sak igen och igen när kameramannen plötsligt slog av kameran och sa ”-hon vill att Du ska använda ordet mobba…alltså om Du kunde säga det att kungen är mobbad”. Så satte han igång kameran igen. Då hade jag redan gjort klart , tyckte jag, det viktiga som jag ville säga…så klämde jag väl ur mig då…- Ja, jag tycker att kungen är mobbad…och några till ord om gläfsande hundar…alltså Din yrkeskår, sa jag till journalisten.

Innan vi skildes åt sa jag att jag hoppas att de klippte så att det väsentligaste kunde få komma med…det om den allmänna mobbningssituationen som ett mänskligt fenomen i hela samhället, något vi måste börja ta i tu med eftersom man ser det överallt. Det börjar i småskolan fortsätter genom hela skoltiden och på nästan vilken arbetsplats man än hamnar så finns det ofta någon som styr resten av gruppen… informella maktstrukturer skapas.

Mobben är låg utveckling, alltså emotionellt lågt utvecklade individer. De kan vara starka som bara den och duktiga på att klättra – men ett så kallat modernt samhälle borde hålla sig för god att låta dessa element hållas. Redan i småskolan bör de läras om. Då kanske vi skulle slippa det i vuxenvärlden. Man skäms för dessa småpåvar…oaktat man känner dem eller ej. Både bland journalister och politiker OCH deras tjänstemän. Just nu far de fram som tanklösa/huvudlösa gamar/(hönor).

VISST, sa dom. Men inget av det viktiga jag ville få fram togs med…endast den mening som de till slut bad mig att säga, klipptes in. FNYS…jag borde ha vetat bättre…jag borde ha förstått att det inte går att lita på denna yrkeskår. Trots min ilska just nu så kommer jag att tänka på en kul sekvens där journalisten försöker styra vad den vill ha fram: Vad alla svenska barn önskar sig
En rolig illustrering ur mediavärlden: Säg inte DIN mening för fan…. utan säg vad vi vill höra så att det passar in i hur vi har tänkt skapa dagens dramaturgiska inlägg.

Tja…som jag ångrar mig. De hade kunnat ta vilken idiot som helst på stan och bett dem exakt vad de ville att man skulle säga. Varför ringde de mig? Jag som velat nå ut med tidfaktorekonomin i snart 20 år. Jag känner mig blåst.

Och vad är syftet?

Som jag ser det handlar det om maktförflyttning. Politiker och journalister ser hela tiden möjligheter till personlig vinning…social status, möjligheter att klättra. Dessutom lever de i sin egen lilla lekstuga. Vad vore ännu bättre än att få bli stadsminister – jo, president, och vara ensam tupp. Journalisterna som hänger i horder runt knäna på politikerna får ju ta del av deras klättrande. Man kan väl se det som en symbios. Lite status också för dem som deltar i att höja politikerna till högre nivåer

Men äckligt är – hur vi framstår utåt, till hela vårt samhälle, inför barn och unga människor. Sen vidare inför världen. Men värst är det att visa upp en så imbecill vuxenvärld. Att journalistkåren driver igång detta hat och piskar fram enormt obehagliga stämningar – är en fantastisk uppvisning i det vi annars säger oss vilja motverka bland barn, i skolorna.

ÖPPET BREV till Expressenjournalisten Britta Svensson:
Hej!

Tack för Din artikel (27 maj-11) om kungahuset. Efter dagar av översvallande hatkampanj i alla medier, av horder av journalister och småfolk, är det skönt att någon, med tolkningsföreträde i media – har modet att gå emot.

Den oerhörda mobbningskampanj – igångsatt av delar av Din yrkeskår, är så fruktansvärt obehaglig att den får mig att tänka på Hitlertiden och att det är så här som man skapar sådana känslor. För alla människor som tänker själv, som använder son egen hjärna, som inte kan räknas till dumma får, är det naturligtvis otänkbart att hänga på en mobb över huvud taget.

Du har tolkningsföreträde i media så det är hedervärt att Du säger det Du sa. För mobben skapar också rädsla. Och är det något nationaldrag vi svenskar besitter så är det att vara rädd…nej förresten skiträdd är mer rätt att kalla oss. Denna enorma rädsla gör oss oerhört lättledda i mitt land. Hur det kan ha blivit så har jag grubblat mycket över. Men att den mediala makten har en skuld i detta är jag övertygad om. Man kan tycka vad man vill om sverigedemokraterna, men en likadan mobb sattes igång av journalister när dessa började verka.

Personligen bryr jag mig inte om mot vem eller vad den riktar sig, jag ser bara det oerhört emotionellt underutvecklade känslorna som driver hatet och som får mängder av räddharar med sig på tåget…hata, hata, hata. Jag har aldrig varit på en fotbollsmatch men jag inbillar mig att liknande känslor kommer upp där. Där ingen tänker, bara löper med – en farligt otäck energi greppar alla som inte har ett kritiskt tänkande.

Det är naturligtvis mänskliga fenomen – men som Du sagt i tidigare artiklar om annat: vi har alla ett personligt ansvar för hur vi agerar, handlar och uppför oss mot varandra. Det som delar av journalistkåren gör nu med kungahuset, gör att jag inte kan se dem som något annat än emotionella krymplingar, lägre utvecklingsnivåer och varande dem som också rättfärdigar skolgårdarnas mobb. Att vara högskoleutbildad hjälper föga. Så i det stora – så i det lilla.

Hur ska barn kunna förstå vad fel är – när stora delar av den så kallade ”vuxenvärlden” gemensamt går till angrepp mot en som redan ligger och som inte egentligen kan försvara sig?

vh
Anna Gustin

Inlägg på en lång tråd på Facebook:
på Nätverket mot bankernas skapande av pengar ur luft

Hemkommen sent från det dagliga löneslaveriet, sen middag med en irländare (med fru) som är här från organisationen Feasta. Först nu på natten har jag tid att skriva.
Lars Ahlström verkar vilja påskina att Kalle Gustafson snott en idé från honom. Men det kanske handlar om olika idéer med samma namn. Jag känner i alla fall inte igen hans beskrivning av den. Jag har heller aldrig snubblat över Lars Ahlströms namn i sökandet efter andra sätt att se på ekonomi. Kalle hörde jag första gången för ca 17-18 år sedan och han är en av de mest intelligenta människor jag någonsin träffat, idag 78 år gammal.

Mats skriver:
”Kort och grovt förenklat innebär det, som jag tolkar det, att man betalar skatt genom arbetstid istället för genom pengar.”

Anna: Absolut inte! Man betalar i pengar som nu, MEN gånger tid. Exempel:
Vi säger att Mats tjänar 1000 kr/tim för att han värderas högt på arbetsmarknaden (alltså någon tycker att de vill betala så mycket för hans TID) och jag Anna, tjänar bara 100 kr/tim för att det finns så många av mig. Skatteverket har fastställt tidskatten till 4 tim per dag (eller samhällsavgiften som Kalle tycker att vi ska döpa om det till eftersom skatt är ett så godtyckligt begrepp). Ett skattekort går ut till alla timlönesanställda (skattskrivna i Sverige) där det står 4 tim ska Du betala till samhället X (gånger) Din timlön. Mats ska då betala 4.000 kr per dag till statskassan och Anna ska betala 100 kr per dag till den samma.

Det första som händer är att vår tid blir likställd. Min tid är lika mycket värd som Din Mats – i våra privata liv. Alltså ska vi lägga lika många timmar var av vår tid till det gemensamma. För först gången blir vi berövad vår tid på ett rättvist sätt. Vad vi sen vill göra med den tid som blir över är ju upp till var och en. Mats föredrar kanske att använda sin tid till dans och lek (vilket är en av människans lyckliga möjligheter…om hon har tid) medan Anna som brinner för att sätta igång olika verksamheter, genast skulle börja jobba så mycket övertid hon fick för att spara ihop ett EGET KAPITAL så att hon kan starta en kulturfestival, ett historiskt café, en verkstad där flera samarbetar med sådant de älskar och tycker är kul. Andra kanske skulle jobba hårt i början… bara för att göra sig skuldfri… något för det flesta bara en hägring idag.

Mats skriver:
”Grundtanken är liknande den som man har i hushållet när man på söndagen storstädar och gör veckans hushållsarbete. Alla jobbar tre timmar, och sen så är allt klart. Pappa får sortera soporna och blir det tid kvar så får han hjälpa till att kratta. Mamma får sortera i högen med räkningar och klippa sönder räkningar hon inte gillar med saxen. Emil får hissa ner Ida från flaggstången och blir det tid kvar får han hissa upp henne igen. Och Alfred och Lina får sköta allt grovjobb i lagårn, steka grisen och bränna fläsket”.

Anna: Helt rätt. För allas tid är ju lika värdefull – för varje enskild individ. Om man nu istället skulle göra som det är idag, så går hela familjen ut och krattar gården, efter en timme säger pappa..”nä nu går vi in och fikar…ja, fast inte ni ungar…titta vad lite ni har krattat ihop…ni får fortsätta tills ni har krattat lika mycket som jag och mamma”. Det är ju inte schysst. Självklart inser vi att alla inte hade samma kompetens men vi undervärderar ju inte dem som inte lyckats lika bra. När alla jobbat lika länge – så kommer såklart belöningen, vi har lagt olika kraft men exakt samma fysiska tid.

Mats skriver:
”Det känns som att systemet bygger på idén att alla har jobb. Men jag har lite svårt att få in det i skallen, mot bakgrund av hur systemet ser ut nu. Jag kan få in i skallen att alla har jobb i en socialistisk ekonomi där staten garanterar alla jobb. Men jag har en känsla av att det kan bli lite mycket fika på jobbet då, lite oeffektivt helt enkelt. Nu är det ju i och för sig inte nödvändigtvis dåligt med ineffektivitet, mot bakgrund av att vi snarare tillverkar och kränger för mycket varor än för lite – men ändå. Och jag kan få in i skallen att det i en nyliberal ekonomi inte finns någon arbetslöshet. Men då har vi ju problemet med att de fattiga troligtvis arbetar för väldigt låg lön, dvs att vi får många arbetande fattiga. Även om det verkar kontraproduktivt så tror jag att det bästa sättet att få fler att upptäcka idén, och därmed på lite längre sikt göra den åtminstone teoretiskt möjlig, är att först införa ett helt annat system – nämligen medborgarlön. Då får folk tid och energi att engagera sig i annat än lönearbete, och förmodligen kommer på sikt fler än idag att då ge sig tid att fördjupa sig i detta system”.

Anna: Jobb växer fram genom enskilda människors idéer om nya arbetsplatser. Det är helt förkastligt att som idag, säga till medborgarna att farbror staten ska skapa hitte-på-jobb åt oss. Istället borde man erbjuda incitament som gör att människor får möjlighet att själva skapa sina arbetsplatser. Tänk – vilket förändrat samhälle vi skulle få…eftersom det kryllar av entreprenörs-längtande människor – som dessvärre inte kommer igång med sina idéer för att det saknas EGET KAPITAL. Tidskattesystemet är ingen socialisktisk ekonomi och inte heller någon nyliberal ekonomi. Socialism och kapitalism är två sidor av ett dåligt mynt. Vi måste bygga något som inte är varken det ena eller det andra.

Du skriver att vi får ett problem med många fattiga med låga löner som kommer att arbeta jättemycket. Jag vet inte var Du placerar nivån för ”fattig”, själv har jag lite drygt ca 11.000 kr i månaden efter skatt (förutsatt att jag arbetar 2 helger i månaden). Men om jag skulle få skattebefriad övertid (kanske inte på samma arbetsplats) så skulle jag kunna börja se ett ljus i tunneln… då skulle jag plötsligt kunna börja arbeta mig upp ur rännstenen. Och det kan alla som vill, göra (i tidskattsystemet), det tar naturligtvis olika lång tid för människor beroende på hur vi är värderade på arbetsmarkaden, eller det arbete vi väljer är värderat. MEN…det skulle i alla fall bli möjligt – VILKET DET INTE ÄR IDAG!!!

Och att staten skulle garantera alla ett arbete…det är ju så de uppför sig mot oss idag…vi ska bara vänta med mössan i hand…: tack farbror staten… jag vill gärna ha ett jobb…vilket som helst …med A-kasselön…bara jag får gå någonstans och få ett sammanhang i mitt liv…det spelar ingen roll om jag blir utnyttjad och inte får bygga mitt liv på min egen längtan och glädje..tack snälla farbror staten. MEN SÅ VILL INTE JAG HA DET. Jag vill att jobb ska växa fram ur enskilda människors lust att skapa arbetsplatser…och det skulle vi göra också – om vi bara hade nån väg att komma åt lite kapital. Men vi är ju totalt bestulna på både vår tid och våra pengar.

Jaa Mats…vi har ju diskuterat förut, Du och jag. Jag inser att jag inte har kunnat förklara tillräckligt bra helt enkelt. Eller kanske har vi lite olika grundsyn kring hur människor agerar…vad vet jag. Man har ju bara sig själv att utgå ifrån och min bild är att det finns ganska många som är som jag…entreprenörsmänniskor, sådana som arbetar oavsett om de får lön eller inte… jag lever också ihop med en sådan man… och jag har träffat åtskilliga likasinnade i mitt liv. Vårt gemensamma problem är att vi inte har något EGET KAPITAL och heller inte har någon möjlighet att skapa det. Återstår att bli slav hos en bank. Många sådana människor skulle, om de hade haft ett kapital, kunnat sätta igång verksamheter där så småningom fler skulle kunna jobba. (I min egen drömvärld ett kooperativ såklart…där man OM man fick in något överskott…delade lika).

Jag tror ju…eller är helt övertygad om helt enkelt, att OM vi hade möjligheten som Kalle föreslår att från dag ett (vid övergång till ett sådant här system) sänka arbetstiden till 7 timmar/dag (lagstadgad arbetstid) samt säga att all övertid är skattefri – så skulle det börja hända massor av saker i vårt land. Dessutom…vi skulle få högkvalitativa varor som konkurrerade ut all smäck också eftersom det enda en liten företagare kan konkurrera med är just pris och kvalité. Många skulle med ett eget ihoptjänat kapital inte behöva banken alls…vilket ju i sig blir en konkurrensfördel, eftersom man då inte har några räntor att betala och därför kan hålla nere priset ytterligare på det man eventuellt tänker sälja, varor eller tjänster.
Ja, nu har jag redan skrivit för långt…ingen orkar väl läsa det.
vh
Anna

….och massor av människor skulle göra så otroligt mycket mer för att skapa ett uthålligt samhälle – om det bara vore lite lägre trösklar. Dessa trösklar har ju politiker makt att se till att sänka. Men vi vanliga människor vill ju inte sitta och vänta på att politiker ska vakna.

Det är därför Föreningen Omställning Sverige växer så det knakar. Föreningar som är samlingspunkter för människor som kommit lite längre i sitt tänkande än att bara tänka är också:
Föreningen Kärngårdar
Föreningen Permakultur
Föreningen Den Goda Jorden

En klok enskild människa läser jag om i GöteborgsPosten (den 24 mars 2011). Laila Nilsson som gör sin egen el och dessutom säljer till Göteborgs Energi. Se en liten filmsnutt: ”Hon gör sin egen el – och säljer”

Laila Nilsson var för 20 år sedan en väldigt klok ordförande i JAK Medlemsbank. Tja…en del är bara långt före andra helt enkelt…men vi kan alla komma till djupare insikter – och vi kan alla göra något bra under vår levnad.

Men vi skulle som sagt behöva lite insiktsfullare folkvalda:
Artiklar i GP (24/2-11):
Politisk ovilja hinder för svensk solel – ”Tiotusentals hushåll skulle sedan länge ha investerat i solceller på husfasader och villatak, om de bara kunnat kvitta elproduktion mot elanvändning – men principridna skattejurister säger nej och regeringen duckar. Det är dags att visa politisk vilja och skyndsamt införa nettodebitering för mikroproducenter, skriver bland andra Lars Andrén, ordförande Svensk Solenergi”.

(17/5-11) ”Stryp inte privata initiativ till grön el” ”Andelsägare i kooperativa vindkraftverk ska i dag betala en extraskatt för den el man själv förbrukar”.

MEN KÄRNKRAFT – DET VILL POLITIKERNA HA!

För ett tag sen läste jag en intressant artikel om ett företag som tagit fram plåttak som gör hela taket till en enda stor solfångare som tillverkar varmt vatten. KRONTAKET – heter dom.

Tänk om politikerna istället sökte med ljus och lykta bland alla upptäckare, innovatörer och uppfinnare i landet för att hitta så kloka lösningar som möjligt för alla – och sen skapade möjligheter för medborgarna att på ett smidigt och inte allt för dyrt sätt – kunna åstadkomma sådana kloka idéer. VARFÖR har vi inte sådana företrädare?

Och förr i tiden, på det gamla seklet – DÅ…gjorde ENSKILDA INDIVIDER oerhörd skillnad. Många hade inte förstörts av högskolestudier heller, näe, och ändå åstadkom de saker som gynnade hela befolkningen. Ni kan läsa om dem här:
WIKIPEDIA – Alfabetisk lista över svenska uppfinnare och vetenskapsmän
SAMLAREN – En hemsida på nätet har listat begåvade människor/uppfinnare genom tiderna. När man läser om dem så fylls man av vemod över hur hårt de har behövt kämpa för att få andra att se det geniala i deras upptäckter eller rena uppfinningar. Många hade ingen direkt skolgång eller mycket bristfällig…men kom ändå med idéer som påverkat vårt samhälle och ibland hela vår värld. En direkt utklassning av skolväsendet. Varför är vi inte, generellt sett i samhället, mer uppmärksamma gentemot ENSKILDA individers idéer???

BREV FRÅN INNOVATÖREN KALLE GUSTAFSON:
Till Anna Gustin, Stockholm /Lindesberg 2011-01-19

Det är nu januari 2011 och drygt 40 år sedan teorin om Tidfaktorekonomi [Tfe] föddes. Redan från första stund insåg jag teorins sensationella ekonomiska betydelse och enorma utvecklingskapacitet.

Den förväntades bli spridd över hela världen på 14 dagar, p.g.a. sin evolutionerande relevans. Men den är sedan l969 i praktiken helt obekant i världen, inte ens känd i Sverige. Detta är så märkvärdigt att det kan ses som ett kvalitetstecken. Staffan Burenstam-Linder, dåvarande rektor för Handelshögskolan och författare till ”Den rastlösa välfärdsmänniskan”, vilken bok av undertecknad uppfattades som en stormsvala för en ny ekonomi – han var med på noterna från första stund, men ansåg att det skulle ta 200 år innan acceptans kunde förväntas. Ingen (utom Carl Bildt) har tokförklarat teorin. Förmodligen för att man i etablerade kretsar inser att den är oberörbar i sin naturvetenskapliga förankring. Och man fruktar på dominerande politiskt håll, att allmän spridning skulle allvarligt rubba rådande maktförhållanden, som håller hela världen i ett strupgrepp.

Våren 1976 lade Anders Gernandt (c) riksdagsmotionen 1975/76:971 om Tidskatt, som ingen utom Kjell Olof Feldt observerade och som uttalade: ”var en bra idé, men ogenomförbar pga. Kontrollproblemet”. Men han sade detta ”of the record”. Anders Gernandts civila yrke var flygingenjör, vilket sannolikt bidrog till hans starka engagemang för Tfe. Flygets teknologi bygger nämligen till 100% på värdebasläran, som också är det absoluta villkor som Tfe grundar sig på.

Oviljan att acceptera Tfe kan delvis skyllas på tröghetslagen, som regerar såväl i den fysiska, som i den psykiska världen. Därför tillämpar hela världen fortfarande ett tusenårigt, felaktigt ekonomiskt system, som tillkommit under ovetenskaplig tid, och därmed är förutsättningen för centralistiska anspråk från finansiella intressen, som kunnat agera på egen hand i den för dåtiden okända, och därför avsaknad av det naturvetenskapliga korrektiv som ligger till grund för Tidfaktorekonomi.

Det har i flera ekonomiska fackkretsar föreslagits att man borde datorsimulera Tfe för att utröna vad som inträffar vid tillämpning av teorin. En sak är att Tfe teoretiskt är oanstastligt. Men vilket det praktiska utfallet blir, kan inte bevisas utan praktiserande. Rent kausalt kan man förutse en lång rad genomgripande ekonomiska förbättringar. Men teoretiserande accepteras inte utan empirisk bevisföring, som endast kan uppnås med praktisk tillämpning. Detta kan man i en datorsimulerad förstudie få en uppfattning om. Men anslag för detta beviljas inte, (vid tre tillfällen) vilket avvisande är ett avslöjande motiv i sig. Kostnaden skulle röra sig om 100 000 SEK, vilket är en struntsumma i sammanhanget. Speciellt om man ser till den vinst på uppskattningsvis 20 – 30 tusen miljarder SEK, som uteblivit för Sverige, för att man försummat att införa Tfe redan för 40 år sedan.

Överallt, även i politiskt seriösa kretsar, hör man klagomål på landets skattesystem och ekonomi. Man kan till och med notera önskemål om ett helt nytt ekonomiskt system från politiskt håll. Hur kommer det sig då, att Tfe kan undgå att observeras och bli taget på allvar? Alla politiska partier är underrättade.

Teorin är beskriven min bok, ”Deus ex machina” och ligger i delar på nätet, www.tidskatt.se” www.tidskatt.se >, även i engelsk översättning, omskrivet i två tyska ekonomiska tidskrifter och i en tysk bok såld i 40 000 ex., har recenserats välvilligt i Ekonomisk Debatt, beskrivits i en drös med pamfletter, föredragits i hundratals föreläsningar för tusentals entusiastiska personer. hållits föreläsningar på universiteten i Umeå och Lund med ekonomie studerandes acklamation. Men ingenting händer?

Vad mer kan göras som privat initiativ? Visserligen har Tfe observerats intemationellt, i Tyskland, Schweiz, Canada och USA samt några småstater och betraktas på speciellt håll som ekonomins felande länk. Men i stort sett är Tfe helt obekant för världen. Man inte ens förtalar, eller skandaliserar teorin, vilket riskerar sprida nyfikenhet och kännedom om det nya ekonomiska systemet. Och det vill etablissemanget för allt i världen förhindra. Alltså håller man tyst, för att det hotar det för spekulanter vinstgivande ekonomiska debacle (bakslag), som ger en arbetsfri inkomstkälla för de besuttna, och en katastrof för en förslavad allmänhet.

Hur förklarar man utebliven kännedom i ett av världens friaste länder? Inte kan det vara allmänhetens bristande läs- och språkförståelse, okunnighet, politisk indoktrinering och hjärntvätt av massoma och därav passivisering och handlingsförlamning. (Klassisk härskarteknik, vilket uppdagas vid enkäter med privatpersoner). Man förstår kanske regelmässigt ingenting av det som framläggs. Personligen orkar man inte heller engagera sig. Så gott som all ens TID är intecknad.

Kan man tänka sig en insamling på politisk gräsrotsnivå, för finansiering av en datorsimulering, så finns det nationalekonomisk sakkunskap villig att utföra denna undersökning.

Under de gångna 40 åren har insikten om Tfe:s ovedersägliga förmåga att lösa världens ekonomiska problem vuxit till visshet. Det gamla systemet leder till totalkrasch. Vill vi fortleva på denna planet under idealisk, trygg och evolutionär expansion så finns ingen annan utväg än Tfe. Man kan göra fel på tusentals sätt i ekonomin – men man kan göra rätt på endast ett sätt.

KG

Nu har det i SVT äntligen visats ett program DEBATT (nr 9 av 15 skärtorsdag) som handlar om vårt fruktansvärda slöseri med den olja som jorden producerat under årmiljarder… en väckarklocka för att vi måste ställa om våra liv. Visserligen bara ett kort snuttifierat debattprogram… men dock, första gången man ser att det görs så att tanken kan nå alla i hela landet. Läs tidningen EFFEKT:s artikel inför programmet

Läs också en kort rapport från en internationella ”Nerväxtkonferensen” i Barcelona

Samt titta på den hemsida som gjordes de sista timmarna av konferensen för att alla engagerade ska kunna hitta varann och hjälpa varann med vad vi behöver hjälpa varann med att göra för att ställa om våra samhällen – Degrowth Network

Tiden räcker inte till för att skriva dagligen även om det finns massor att kommentera, den går åt till lönearbete och familjearbete. MEN NU… måste jag hjälpa till att sprida, när ett program om detta, kanske det viktigaste ämne mänskligheten har att börja fundera över …. HUR SKA VI GÖRA NÄR OLJAN INTE LÄNGRE GÅR ATT FÅ SÅ BILLIGT??? Då är det inte långt kvar till att alla också måste börja inse att vi också måste ha nya strukturer för våra ekonomiska system. Först bör vi göra något åt skattesystemet…och då kommer Kalle Gustafsons idé väl till pass – Tidfaktorekonomi

Andra länkar:
Aleklett:s Energy Mix

”Why are things falling appart” – med Richard Heinberg

Han är mycket pessimistisk till våra möjligheter att rädda vår värld… men saker och ting kommer att se annorlunda ut den dag vi också förstår att vi måste ändra vårt förödande sjuka ekonomiska system. Men alla behöver ändå höra det han säger… och samtidigt tänka att allt går att ändra till det bättre!

Att känna sig totalt inmålad i ett hörn både ekonomiskt och tidsmässigt är fruktansvärt. Jag kan inte låta bli att tänka på hur Kalle Gustafson för 15 år sedan pekade på att de flesta av oss är slavar – MEN vi ser det inte själva. Jag förstod honom då… men det är först nu som jag själv upplever det starkt.
Jag råkade spilla okokta ägg i min dator så jag har inte haft den på länge. Inte haft råd att hämta ut den helt enkelt. Kalle skriver till mig med viss regelbundenhet. Jag ska börja lägga ut hans brev. Han är 77 år gammal men han längtar fortfarande efter ett bättre liv för alla människor.
Detta kom för ca 2 veckor sen:
”4 mars 2010
HUR SKAPA EN VISUELL BILD AV TIDFAKTOR-EKONOMINS EFFEKTER, MÖJLIGHETER OCH KAUSALA FÖLJDVERKNINGAR?
Den omedelbara effekten av ett eventuellt införande av Tidfaktorekonomi – är den ökade köpkraften för människor. Det direkta resultatet av det – skulle kunna bli den icke önskvärda möjligheten att man shoppar en massa onödiga prylar. MEN – det skulle lika gärna kunna betyda att människor plötsligt började se möjligheten att betala av sina skulder, beta av dem sakta men säkert och få njuta av den underbara känslan av att inte längre ha en skuld på sina axlar!

De finns naturligtvis också de som inte upplever meningen med att förkovra sig utbildningsmässigt, utan lurats in i rollen som konsumenter – vilket också är frukten av den rådande politikens intresse för vinstmaximering – förklätt till välfärdsmodell. Vinstmaximeringen är det största miljöhotet vi har idag.

Det är ett lurendrejeri att försöka övertyga människor om att lyckan ligger i att äga en massa onödiga och meningslösa prylar. Därför är det oerhört väsentligt att peka på den ökade köpkraften som kommer med Tidfaktorekeonomin – som en möjlighet att förverkliga sina drömmar – som de flesta människor burit med sig sen ungdomen. Att skaffa sig ett lustbetonat kreativt yrke och en habil ekonomi – som är villkor för det bästa som livet kan erbjuda. Det är just dessa krossade drömmar som är den del i den förödande uppgivenhet som dominerar i dagens samhälle.

Denna uppfattning bottnar i min övertygelse: Att förverkligandet av den möjliga skapandekraft som varje individ har – och den lycka individen upplever när projekt förverkligas – är en av de största lyckokänslor som en människa kan få. Var och en som upplevt detta kan vittna om dess verklighet.

För att drömmarna ska bli verklighet måste utbildningsvägar skapas som leder fram till underliggande önskemål. Men detta förutsätter ett samhälle med en mångfald av småföretag, inom tekniska, konstnärliga och praktiska områden – där funktion och kvalitet är huvudmålen.

I detta kommande samhälle finns en mångfald av kvalitetsprodukter, av ekologiska, hantverksmässiga, litterära, vetenskapliga och konstnärligt unika alster och kunskaper.

Dagens marknad däremot är inriktad på massproduktion av vinstmaximerande, avsiktligt framställda kortlivade produkter, som inom beräknad tid går sönder och övergår till sopor. Vi håller på att förgiftas av sopor, som tar allt större plats i vår tillvaro. Dagens politiska scenario är genomgående inriktad på vinstmaximerad massproduktion av lågkvalitativa produkter.

VAD KAN VI GÖRA???
Varken högerns eller vänsterns ideologiska modeller är framkomliga vägar till ett gott samhälle för alla.!
Världens befolkning fördubblas vart 35:e år. Processen är exponentiell. Precis som räntesystemet.(Talen fördubblas – 2+2=4, 4+4=8, 8+8=16…osv). Därför är det absolut nödvändigt att uppmärksamma rådande krisläge.
Om detta förhållande inte görs medvetet för allmänheten, riskerar mänsklighetens existensiella villkor att vara uttömda inom överskådlig tid!!!

Kan det då finnas någon riktig uppfattning om tillvarons villkor? JA, redan Konfucius hade för 2500 år sedan uppfattningen att naturens villkor borde vara rättesnöre för människans och samhällets organisation.

Om vägen till att förändra vårt samhälle måste gå via uppbyggandet av ett nytt politiskt parti så låt det då bli PERMALOGISKT SAMHÄLLEs uppfattning, som menar att naturlagarna och dess tillämpning i ekonomi och en objektiv rättsgrund – alltså att politiken måste tillämpa naturvetenskaplig metod vid organisationen av det mänskliga samhället.

PERMALOGISKT SAMHÄLLEs partiprogram ska alltså vara befriat från inflytande från både höger och vänster och ha sin grund i naturvetenskaplig neutral tillämpning.

Det finns inga privilegier eller ekonomiska fördelar för utvalda grupper i det nya programmet. Däremot en rättvis fördelning av de resurser som föreligger.
Karl Gustafson, Lindesberg 2010-03-03